Har egentligen inget att uppdatera ...
Då jag valde att inte äta pergotime denna månad blir inläggen få . Jag fick ju utslag på ett ÄL test och vi prickade nog in ägglossningen (om den inträffade)
Men jag tror inget...och det är knappt så jag hoppas....inte ens i smyg.
Det känns liksom omöjligt att det ska kunna bli bebis utan pergotime.
Min mamma berättade för mig idag att hon haft en dröm , en dröm där hon skulle hämta en bebis....en liten flicka.
Hon sa att hon tror att hon kommer bli mormor....till en liten tjej , det är hon säker på
Jag väljer att tro min mamma
Flicknamn har vi inte pratat om så mycket....men blir det en pojke däremot :) Ja då blir det en Lucas
vet inte riktigt , men det känns lite konstigt i magen och i ländryggen. Fick ju positivt på ÄLtest förra veckan. Den 20:e .... så kanske fick jag ÄL...vem vet.
Det är bara vänta och se eller hur :)
Men jag börjar känna mig bättre till mods nu. Vi KAN ju bli med barn :) Att äntligen få se ett positivt test var så otroligt underbart. Vi var så himla lyckliga...om än bara för en kort stund.
Nästa cykel försöker vi igen
Ni som inte vill ha detaljer ska sluta läsa nu..... Jag har ju varit blödningsfri sedan i onsdags. Skönt att det var över så snabbt ändå.
Det var tung städning på jobbet idag och efteråt gick jag till mamma , och efter det till min väninna.
När jag sen väl var hemma igen började jag städa. (hemmet har inte varit prio 1 denna vecka) så ut med sängkläder och fram med dammsugare och annat. Står i tvättstugan när jag känner ett ordentligt obehag följt av smärta utan dess like och det blir alldeles varmt mellan benen. Tar mig uppför trappen och in på toaletten.
Usch och Fy , äckligt mörkt illaluktande blod blandat med slemmiga klumpar
Nu får städningen vänta och jag placerar mig i soffläge med värmedyna
Missfall ekar i mitt huvud samtidigt som hjärtat värker av saknad av bebisen som skulle blivit en del av vi två
Vi har ju längtat så....jag är så ledsen och ingen förstår mig. Jag vill gråta och tillåtas bryta ihop och sakna det som skulle blivit vårt barn.
Jag är den som blöder och har ont...jag är den som var fullproppad med hormoner....hormoner som delvis fortfarande finns kvar men som sakta försvinner ur min kropp tillsammans med "rester" av min graviditet.
rester....ja det är så dom kallar det..proffsen...sköterskorna och läkarna.
Nej , jag vill inte höra det
*det var nåt fel och kroppen valde att avbryta
*du kommer bli gravid igen
*bättre ett tidigt missfall än ett sent
Jag ville ha DET HÄR BARNET!
..ja precis så känns det.
Klev upp ur soffan och fixade middag...samt diskade bort efteråt. Då kom smärtan tillbaka...och en stund senare började jag blöda igen.
Usch , nu vill jag inte mer....
Hur hanterar man ett missfall? Jag har haft missfall förrut men det har aldrig känts så här. Jag sörjer vårt barn som aldrig fick växa. Jag sörjer alla planer och drömmar , för allt det hade jag även fast jag nyss fått veta att ett frö satt bo i min mage.
Jag är så otroligt ledsen
Idag blöder jag inte...åtminstone inte än
Har pratat med en sköterska på barnlöshetskliniken. Hon ställde massa frågor och var så hjärtlös som man bara kan bli.
enligt henne så "räknas" inte detta som ett missfall! Nej nej nej....det räknas som en vanlig mens!
Bara för att jag testade positivt på BIM och började blöda 24 timmar senare.
Jag blev så otroligt ledsen.
Hon sa att jag kunde börja med en ny pergotimekur nu...eftersom jag är på blödningsdag 3.
Pratade om det med min sambo för en stund sedan. Och vi är överens om att ta paus denna månad...vila och inte tänka på bebisverkstad.
Vi tar nya tag nästa månad
En liten mysplupp har boat in sig i min mage , testet är taget för 3 timmar sedan....kommer ta lång tid för mig att smälta detta. Är det verkligen sant?
Alla symtom jag hade mellan ÄL och BIM är borta...brösten ömmar inte , magen moler inte....dock har mitt humör inte varit att leka med på sistone.....har jag hört
