nere på botten...

...och försöker kämpa mig upp till ytan igen.
Provsvaren känns såklart som ett nederlag...det innebär ännu fler försök , hormoner och väntan.

Cyklade hem till mamma efter jobbet idag och det första jag ser när jag kommer in i hallen är ett par små söta babytossor (som hon hängt på spegeln)
det knöt sig i magen och ögonen tårades

Har du shoppat frågade jag
det är länge sedan svarade hon ... - men nu när alla vet så tänkte jag att jag skulle hänga fram dem
(min lillasyster är nämligen gravid)

Jag sa med gråten i halsen att jag skulle uppskatta om dom inte hängde där
varför då sa hon

suck

oj , sa hon sen.....jag tänkte inte


Nej....de flesta "tänker inte"

Jag vet inte om hon kommer plocka ner dem....och jag vet inte om jag vill dit igen
det finns nog ingen i min närhet som förstår hur otroligt jobbigt detta är
Jag talar alltid om för min mamma när jag fått provsvar....men sen blir det inte sagt mycket mer
Jag har ingen jag kan prata med om detta , och det är jobbigt

provsvar

Hej!

Ditt Progesteronvärde var 1.3, dvs lågt. Öka dosen till 3 tabletter Pergotime per dag när du får din mens. Om den ej kommit inom 5 dagar så gör du ett gravtest innan du tar T Provera för att framkalla blödning. Behöver du nytt recept på Provera?

MVH Maria Barnmorska



JAG ORKAR INTE MER. 

beställde "lite" tester

Tänkte jag skulle testa att beställa från en annan sida än minipris tester...och snubblade över familjevaruhuset
Så jag beställde från Familjevaruhuset

passade även på att beställa ett Clearblue , ...kan vara bra att ha ....
Jag tycker inte om att köpa tester på apoteket , jag städar där 3 dagar i veckan och detta är ett litet samhälle. Smidigt att kunna beställa på nätet

Jag väntar fortfarande på mina provsvar , på måndag är det 1 vecka sedan *suck*

Borde uppdatera

I morgon , alltså måndag är det dags för månadens blodprov.  Jag har nog ingen känsla alls den här månaden. Vi failade lite med varannandags sexet den här gången då vi sov borta i fredags. Och med alla känslor som finns just nu blev det aldrig läge i lördags heller.
Men men , jag tror som så...att om jag haft Äl den här månaden var den i tisdags....
well well...det får vi veta tisdag eller onsdag då svaret på blodprovet.

Har börjat få finnar!!!! vad tusan :/
Brösten halvömmar men det gör de alltid med pergotime.

Jag önskar så att det får bli vår tur snart.....har helt tappat räkningen på hur många gånger vi försökt. Men , 2 år...vilket innebär åtminstone 24 månader....24 negativa test som kommer som ett slag i magen varenda gång. det är klart...vi fick ju ett vackert plus , och vi var så otroligt lyckliga *äntligen*
Men det slutade i missfall
Lika delar av oss två , jag sörjer fortfarande och saknar det som skulle blivit.

Dag 15

Dag 15 i cykeln och tiden går otroligt långsamt. Jag är så less på dessa otaliga försök till ett lillbus.
Ibland tappar jag hoppet totalt . Att kunna dagdrömma om ett barn är ofta det som håller en uppe. Men det inträffar mer och mer sällan.
Jag har svårt att visualisera den växande magen och sparkarna.

Idag kom min bästa vän hit  , vi drack kaffe och surrade. Hennes son och min är lika gamla så dom busade på som vanligt.
Min älskade sambo höll i lilla Amanda...åhhh....då kunde jag känna den stora längtan igen. Då såg jag varför vi försöker.....vi vill ju båda att han ska få bli "pappa på riktigt"