Att le på utsidan

...ja det är jag rätt van. Men inte så här.
Jag mår riktigt bra psykiskt så där behövs inga falska leenden längre. Men fysiskt...suck
Jag har så ont..ont i ryggen och fogarna. Många gånger gråter jag av smärta..men när dom på jobbet frågar , eller dom jag bara är bekant med frågar. Ja då säger jag att att allt är jättebra.
Men sanningen är den att smärtan håller mig vaken på nätterna. Jag somnar , men vaknar när jag vänder på mig...och det är många gånger varje natt
Och att le på utsidan plus att inte sova på nätterna....ja det är väl det som kommer att knäcka mig psykiskt.

Men förutom det onda är allt jättebra. Bebis sträcker på sig och sparkar hårt :) Magen växer fort nu och vi längtar galet mycket allihopa